Jag har genom hela min uppväxt varit större än mina vänner, men jag skulle inte säga att jag var tjock. Men då tyckte jag det. Blir du ständigt påmind om det fakum att du är större, framför allt genom jämnåriga så tror du tillslut på det. Och det sitter. År ut och år in. Ett hemskt hjärnspöke som inte vill försvinna. Det påverkar dina val och din självbild. 

 

Jag har alltid varit aktiv, speciellt under tonåren då handboll och fotboll var mina stora intressen. Mina vänner och jag var aldrig hemma, utan vi var alltid ute och hittade på något, cyklade fram och tillbaka. Men ändå var jag större. Under gymniaset la jag av med sporten och kilorna klättrade sakta uppåt. Nu några år senare så har de klättrat än bit till och jag känner nu att jag inte pallar det nå mer. Något måste förändras. 

 

Men hur? Vad ska jag göra för att få en föränding? Vad funkar för mig? Jag tycker inte att jag äter speciellt onyttigt, även om portionerna skulle kunna vara en aning mindre och att popcorn + någon dricka kan slinka ner ibland. Jag tycker heller inte att jag är speciellt stillasittande, men i jämförelse hur jag har rört mig så är det så klart en försämring. Jag har försökt tänka mer på kosten, att röra mig mer utan någon större förändring. Motivationen svackar och jag har många gånger känt mig otillräcklig och lost. 

 

Så därför valde jag att gå med i Itrim. Genom Itrim får jag stöd, guidning och peppen som jag behöver. Jag får kunskap om vad man ska och inte ska äta, vad som funkar för mig. Jag får kunskap och redskap till hur jag ska klara av att hålla vikten i ett lånsiktigt perspektiv. Genom gruppträffar får jag även ta del av andras resa vilket för mig kommer vara minst lika motiverande!